Startsida
Om  Ståhlmotor
Min historik
Råd o Tips
Bilar jag jobbat med
Till salu
Teknik

Sölve Ståhl och STÅHLMOTOR

Tävlingssäsongen i Formula 3 under 1968 hade för oss gett många bra resultat.

- Vi tävlade trots allt på ett rätt så amatörmässigt sätt. Vi hade våra arbeten kvar som vanligt och tävlingsverksamheten fick mestadels skötas på kvällar och helger. När vi ibland åkte iväg före helgen tog jag ut semesterdagar från jobbet. Med hänsyn till detta och den begränsade budgeten hade vi fått en bra utdelning.

En som däremot satsade betydligt hårdare var Ronnie Petersson. Han tävlade nästan varje helg runtom i Europa. 1968 körde han en italiensk Tecno med en likaså italiensk motor, Nova. Han hade bra tillgång till fritt material och hade mekaniker som "bara skruvade" på hans bil. Ronnie var en mycket duktig förare och gjorde många segerlopp runtom i Europa.

En annan svensk - Reine Wisell - var också i ungefär samma läge som Ronnie. Det var dom två som för det mesta anförde tävlingarna och inbördes slogs om segrarna. Även Reine körde ett tag Tecno, om det var 1968 eller 1969 kommer jag inte ihåg.

Uppställning före start i Anderstorp.
Jag står och håller Rolf Gröndahls motor igång. Närmast till höger skymtar Ronnie Peterssons gula Tecno och till vänster ser vi Ingvar Petersson i en Brabham BT28. Vi skymtar även Jonas Qvarnström och Conny Andersson.
Hörselskydd var inte så vanliga och trots att man inte använde ljuddämpare så har jag som pensionär min hörsel kvar i gott skick.

Dessa Tecno-bilar blev naturligtvis populära. Ute i Europa kommer jag ihåg att namn som Clay Regazoni och Francois Cevert hade framgångar med detta bilmärke. Hemma i Sverige var det också några som ville prova Tecno, bland annat "min chaufför" Rolf.
Dansken Ole Vejlund hade sin bil till salu efter en dålig säsong, och det blev ett byte med Rolfs mycket fina Brabham BT21.
De första testkörningarna gjorde vi under semestertid i Falkenberg. Det gick bra, Rolf låg nästan alla varv på rekordtider.
Att det i fortsättningen inte skulle gå bra är fortfarande lite oklart. Rolf var dock inte den ende som misslyckades med Tecnon. Jag skall nedan försöka förklara hur det troligen låg till...

Som det kanske syns på bilderna ovan var denna Tecno-bil lite annorlunda än "vanliga" bilar. Den hade mer Gokart i sej. Den var både kortare och bredare än alla andra F3-bilar. Det gjorde den extremt känslig för inställningar av hjulvinklar med mera. Det var nog inte utan anledning som Ronnie varje träning och tävling hade snören och linjaler uppspända runt bilen, de justerade och skruvade otroligt mycket på den.

Också föraren var tvungen att köra på annorlunda sätt, de fordrades en mer attackerande körstil - precis som Ronnie hade. Inte en tiondels tvekande. Det var inte alltid det gick att kombinera dessa saker och därför blev det väldigt olika resultat. För vissa förare var det ett lyft och för andra blev det en stor besvikelse. Det senare gällde oss.

När jag nu skriver detta 2008 år efter, gäller fortfarande samma sak på alla bilar - inklusive rallybilar. Det är många som försökt göra korta och breda bilar i olika omgångar. Inte många har lyckats. Nästan alltid har man tvingats att öka hjulbasen för att bilen blivit varit alldeles för "nervös" och svårkörd.
- Det är likadant även med förarna, vissa passar den biltypen bättre än andra.

Tecnon såldes senare till Jean Johansson, som av någon anledning gjorde bra resultat med den.
Rolf beställde en ny Brabham BT28 till 1970 års säsong. Helt plötsligt var det som vanligt igen, resultaten kom tillbaka med många fina placeringar. Körningen stämde och allt var frid och fröjd -ända tills Karlskogatävlingen 1970.

På träningen skulle Rolf köra om en annan bil på väg upp till "velodromkurvan". Jag satt på mekanikerläktaren och kollade. Rolf skulle göra en omkörning då den andra bilen bytte plötsligt spår och Rolf fick hjulkontakt. Den nya fina BT28:an fick en luftfärd och vände upp och ner i luften.
Den glidlandade mot marken och gnistorna sprutade från störtbågen. Bränsleslangen som satt på den högt monterade förgasaren slets av och bensinen sprutade.
Som ett under tog det inte eld, hur det då gått vet man inte. Det hela slutade med en rejält tilltygad bil och ett skrapmärke på Rolfs ena arm. Han hade hållit upp armen som skydd för huvudet när han åkte upp och ner i luften.

Rolf i sprillans ny Brabham BT28. Vingarna hade ännu inte motivation, men plats fanns för dom.
Motorerna var fortfarande baserade på Fords 1000-kubikare och varvade 10.000 v/min.

Urklipp från en tidning visar den illa ramponerade bilen efter Karlskogaolyckan. Det var varken lätt eller roligt att lasta in resterna i vår lilla buss. Hjulen låg mest lösa, ramen var skev och plastkarossen i småbitar. Motor, växellåda och bromsar klarade sej bra.

Det blev ytterligare år med Formula 3. Sista året blev 1976, vem vet, kanske det blir flera sidor...